Talrädsla
Alla människor har någon gång varit med om att det känts obehagligt att ställa sig upp och tala inför andra. Samtidigt förväntas det av oss att vi obehindrat ska kunna presentera en rapport eller delta med frågor och synpunkter på ett seminarium. Eller till och med hålla ett roligt tal på kalas. I vår tid krävs detta av oss.
Men - hur anpassar vi oss till kravet? Det är en personlig fråga: Vilken idealbild av mig själv har just jag, vad passar just mig och vad är jag rädd att inte klara av?
Att vara rädd för att ställa sig upp och tala inför andra, att vara i andras blickfång, är alltså en vanlig rädsla. Många av våra vanligaste rädslor - som ormfobi, höjdskräck, rädslan för att vara instängd eller utsatt - hör troligen samman med människoartens biologiska utveckling. Den individ överlever bäst som är försiktig, som har ett välutvecklat varningssystem i sin kropp.
Men vår tid kräver helt nya saker av oss och vår hjärna har inte utvecklats lika snabbt. Kroppens urgamla varningssystem kan sätta igång när vi står i en situation som liknar människans urtida utsatthet på savannen - med en cirklande rovfågel ovanför huvudet. Till exempel när vi ska hålla föredrag.
Kroppens varningssystem är detsamma som det vi kallar för stress, oro, rädsla, panik och ångest. En känsla som sitter i kroppen och som aktiverar kroppen att skydda sig genom att förbereda sig för att slåss, fly eller spela död. Andningen förändras. Benen vill vika sig (darrar) eller springa sin väg. Blodflödet omfördelas automatiskt, hjärnans nyare delar "stängs av" när reaktionen blir mer primitiv och instinktiv. Det är lätt att tro att man har blivit dum i huvudet.
Vi hamnar alltså i en konflikt mellan kroppens naturliga försvarssystem och nutidsmänniskans krav på prestation. Kroppen vill något som inte stämmer överens med den ideala bilden av vem och hur jag vill vara. Därför kan man lätt hamna i en ond cirkel där man nedvärderar sig själv. Skamkänslor tar över och man blir rädd för att "misslyckas" igen. I fantasin ser man framför sig vilken pinsam figur man är i andras ögon.
Vilken hjälp finns?
Att gå en våga-talakurs är oftast en bra hjälp. Du får träffa andra som har erfarit samma sak. Du får träna på att framträda. Det är viktigt att ta reda på om kursen passar just dig - är lagom svår. Att ta för stora trappsteg i taget, d v s utsätta sig för mer rädsla än man tål, befrämjar inte inlärning.
Var finns våga-talakurser?
Studieförbunden, t ex Medborgarskolan, har våga-talakurser eller röstskola, med olika upplägg. Undersök vad som kan passa dig (tala med kursledaren) och vad det kostar.
Universitetet och de olika högskolorna i Stockholm har ibland våga-talakurser. Tala med studievägledningen där du studerar.
Studenthälsan har varje termin ett par våga-talakurser för de studenter som inte vågar anmäla sig till en kurs på höskolan eller på ett studieförbund.
Redaktör: Karin Axelsson
Källa: Studenthälsan i Stockholm
Uppdaterad: 2008-01-18